Höörs historia
Topografi och jordarter
Två landskapstyper med skiftande karaktär kan avgränsas i fråga om topografi, jordarter och bördighet. Söder om Ringsjön är terrängen delvis kuperad. Norr om Ringsjön höjer sig en landrygg, vars terrängformer närmast ansluter till sydsvenska höglandets. Bygden är här starkt kuperad och stenbunden. Den är rik på småsjöar och sammanhängande skogsområden.
Jordartsinnehållet är till övervägande del urbergsmorän. I gränszonen till den nordliga urbergsmoränen har vi Ringsjöbygden med sitt vidsträckta sjösystem, varav Ageröds mosse utgör en tidigt igenvuxen del.
Kommunens varierade struktur som odlingsbygd avspeglas i den moderna graderingen av landets odlingsjordar i 10 klasser. Området söder om Ringsjön domineras av jordar i klasserna 6 och 7, medan de magrare jordarna i norr till övervägande del har placerats i klasserna 4.
Det förhistoriska kulturlandskapet
Höörs kommun utgör ingen naturgeografisk enhet. Den förhistoriska bebyggelsen har heller ingen jämn och kontinuerlig utbredning utan förefaller av fornlämningsbeståndet att döma att vara uppdelad i ett sydligt centralområde kring Ringsjön och ett nordligt område i den nuvarande ”ris- och skogsbygden”.
Socknarna Hallaröd, Norra Rörum och Tjörnarp uppvisar mycket få säkra fornlämningar. Denna bygd verkar alltså ha varit extensivt utnyttjad under hela den förhistoriska tiden och endast blivit utnyttjad för bebyggelse under skeden av tillfällig expansion. Denna bebyggelsehistoriska bild är dock behäftad med källkritiska svagheter. Mycket få arkeologiska utgrävningar har företagits i de norra socknarna, medan däremot Ringsjöbygden är klassisk mark för den svenska fornforskningen.
Boplats redan under stenåldern
Under större delen av den långa period som stenåldern representerar, har människorna förlagt sina boplatser till stränderna av vattendrag och insjöar. Framför allt tycks det näringsrika vassbältet vid igenväxande sjöar ha varit attraktivt för bosättare, som baserat sitt liv på fiske, jakt och insamling av ätliga växtdelar.
Från bronsåldern härrör den fornlämningstyp som har den största betydelsen för dagens uppodlade skånska landskap stora, runda gravhögar, som enstaka eller i grupper placerats i exponerade lägen. Antalet anläggningar från bronsåldern är relativt få i Höörs kommun. De södra delarna av kommunen uppvisar några exempel på gravhögar.
Många bevarade fornlämningar från järnåldern
Centrala och norra Skånes ris- och skogsbygd har i större utsträckning bevarat fornlämningarna från järnåldern, vilket dels beror på en lägre odlingsintensitet, dels på större tillgång på sten, som utgjort byggnadsmaterial till gravfält. I Höörs kommun är flera fornlämningar av detta slag belagda, framför allt i Höörs socken.
Medeltidens bebyggelsemönster
Bebyggelsemönstret och den medeltida bygdens framväxt, uppvisar intressanta variationer, så som det framträder i det äldsta heltäckande källmaterialet.
Området utmärks i främsta rummet av små hus i spridd bebyggelse. Vid denna tid fanns det också inom området fem adelsgods av varierande storlek, liksom ett stort antal små enheter, torp eller fristående gathus. Både Hallaröd och Norra Rörum framträder som sockencentrum med kyrkor från tidig medeltid.
Kulturlandskap under förändring
Den så kallade ”risbygden” utgjorde ett mellanting mellan den rena åkerbruksbygden och den utpräglade skogsbygden.
Bebyggelsemönstret kunde här skifta från byar till enstaka gårdar. Området kring Ringsjöarna och söderut har betecknats som den centrala risbygden. Norr därom domi-nerar skogsbygden. Spåren av det gamla kulturlandskapet har i flera avseenden förändrats i tiden efter 1800, byar har skiftats och åkerytor har planterats med skog, ängsmark har förvandlats till betesmark och så vidare.
Höör under 1800-talet
Frånsett förändringar i samband med skapandet av slottsmiljöer och herrgårdar, har den struktur med byar och ensamgårdar, som vuxit fram sedan äldsta historisk tid, länge bibehållits. Till följd av utskiftningen av byarna, en allmän folkökning och olika agrartekniska nyheter, skulle emellertid 1800-talet medföra genomgripande förändringar i landskapsbilden.
Som en följd av utskiftningen fick även de tidigare bydominerade delarna en spridd gårdsbebyggelse. Under 1800-talets lopp ökade i allmänhet antalet gårdar genom de hemmansklyvningar, som företogs till följd av periodens kraftiga befolkningsökning. Därvid skedde åter en viss förtätning av bygden.
Stengärdesgårdar vittnar om odlingsinsatserna
Den stora expansionen i landsbygdens bebyggelse och folkmängd kulminerade kring sekelskiftet 1900. Parallellt med denna utveckling hade under 1800-talets lopp en betydande omvandling av odlingslandskapet ägt rum. Genom utdikning av de tidigare vitt utbredda våtmarkerna, genom sänkning av flera sjöar (Ringsjön och Tjörnarpssjön), genom röjning i skogen, stenbrytning och upplöjning av gammal fäladsmark, genomfördes en omfattande jordmobilisering, vars främsta syfte var att utvinna ny åkermark. Ännu vittnar många stengärdesgårdar om 1800-talets stora odlingsinsatser.
Tillverkningen av kvarnstenar var en gammal specialitet just i trakten kring Ringsjön och den bedrevs kring sekelskiftet i industriella former. Vid den tiden hade även andra industriella verksamheter påbörjats här och var inom området.
Betydelsefull stenindustri under knappt tusen år
Ett av landets märkligaste kyrkliga byggnadsminnen, Lunds domkyrka, uppfördes nämligen under 1100-talets förra hälft i Höörsandsten, liksom senare ett antal sockenkyrkor, däribland Höörs kyrka. Även tillverkningen av kvarnstenar är väl belagd från 1700-talet i Höörs, Munkarps och Bosjöklosters socknar. Spår efter större eller mindre stenbrott påträffas på flera ställen i området, exempelvis i Stenskogen.
Betydelsefullt för utvecklingen av stenindustrin och övriga industriella verksamheter inom Höörs kommunområde blev utbyggandet av järnvägsnätet under 1800-talets senare del. Området blev först och främst berört av Södra stambanan, där sträckan Örtofta--Höör--ösdala byggdes färdig 1858--59. Vid Tjörnarp anlades station 1875. En anslutande bana från Hörby till Höör var klar 1882. År 1897 invigdes linjen Eslöv--Hörby med stationer bland annat i Snogeröd och Fogdarp.
Utvecklingen under 1900-talet
Stationssamhällen växte endast fram i Höör och Tjörnarp. Framför allt kom Höör att utvecklas till en betydande centralort i Mellanskåne, och orten fick 1901 ställning som municipalsamhälle (köping 1939). Vid förra sekelskiftet bodde det här cirka tusen personer.
Här fanns banker, skolor, hotell, ett tjugotal handlande och ett femtiotal hantverkare. Bland industrierna märktes andelsmejeri, mekanisk verkstad, stenhuggeri, väveri, vagnfabrik och läskedrycksfabrik.
I mindre skala utvecklades stationssamhället i Tjörnarp, där de ledande industrierna var Gunnarps tegelbruk och Tjörnarps stärkelsefabrik. Industrianläggningar för jordbrukets behov, mejeri och valskvarn, lokaliserades även till Rolsberga, som inte hade beröring med någon järnväg, men där viktiga landsvägar möttes.
Stagnation i början av 1900-talet
Kulturlandskapet vid seklets början uppvisade således en relativt stor spridning av bebyggelse, befolkning, odling, industrier och servicenäringar. I det avseendet föreligger klara skillnader gentemot dagens förhållanden.
En bit in på 1900-talet stagnerade den tidigare omtalade expansionen i områdets folkmängd och bebyggelse. Det agrara kulturlandskapet levde sedan i sina huvuddrag kvar fram till tiden strax efter andra världskriget.
Kraftig utveckling sedan 1970-talet
De tre senaste decenniernas utveckling har emellertid inneburit flera förändringar. Som exempel kan man peka på, att jordbrukets tekniska modernisering har bidragit till att utveckla den helåkersbygd som numera utbreder sig söder om Ringsjön. Här är de större, sammanslagna enheterna flera än i mellanbygd och skogsbygd, där ännu småbruken dominerar, och där tidigare större gods har styckats ut (till exempel Åkersberg och Ågerup).
Under 1960-talet var i området norr om Ringsjön igenläggningen av åker omfattande. Skog planterades på tidigare odlingsmarker, och många gårdar har fått nya funktioner som fritidshus. Både Ringsjöbygden och skogstrakterna i norr har sedan sekelskiftet varit eftersökta för fritidsbosättning, som numera här och var förekommer i tätare grupper och ger omgivningarna sin speciella prägel.
Nya företag och småhusbebyggelse växer fram
Många äldre industrier har försvunnit, till exempel stenindustrin, tegelbruk och mejerier. Bortsett från stambanan, där tågen dock inte längre stannar vid Tjörnarps station, har järnvägslinjerna lagts ner. Den industriella verksamheten är numera huvudsakligen koncentrerad till några större företag i Höör.
Kring Höör har tillväxten även skett i form av småhusbebyggelse på betydande arealer. I kommunområdet har vägar byggts och förbättrats för att möta bilsamhällets krav.
Besöksnäring med gamla anor
Gästgiveriverksamheten är en viktig del i kommunens historia. Enligt uppgift har Höörs nuvarande gästgivaregård fungerat som gästgiveri sedan i början av 1700-talet.
Järnvägen kom till Höör 1858 och skapade det moderna Höör. Järnvägsstationer fanns också i bland annat Tjörnarp och Snogeröd. Järnvägen var framför allt ett villkor för industrin, men gjorde också Höör till en viktig knutpunkt i sitt omland, med positiva följder för samhället. Tidigare hade inte Höör spelat en större roll än de andra byarna inom kommunens nuvarande gränser.
Det tidiga 1900-talets intresse för frisksport och hälsosamma miljöer fick stort genomslag i kommunen. Omkring 1913 byggdes Orupssanatoriet, på 1930-talet kom Frostavallens anläggning för bland annat skidsport. Vid denna tid började fritidsbebyggelsen växa fram. Framför allt Ringsjöområdet var populärt för fritidsbebyggelse.
Höör blir storkommun och får Pågatåg
1969 blev Höör storkommun genom en sammanslagning med Norra Frosta kommun, Tjör-narps församling och Snogeröds kommun. Höörs kommun förväntades genom detta få en gynnsam utveckling, trots en lång tids befolkningsminskning.
Pågatågsstationen, som tillkom 1987, har gynnat tågpendling och ytterligare ökat Höörs attraktivitet som boendeort. Under 90-talet har även regionaltågen Kustpilen och Öresundstågen börjat trafikera Höör, vilket ytterligare förstärkt kommunens goda kommunikationsmöjligheter.
Höörs kommun har haft en befolkningsökning på drygt 50 procent sedan 1969. Eftersom utbudet av service och arbetstillfällen inte har ökat nämnvärt, har arbetspendlingen blivit omfattande.
Höör i dag
Den omväxlande och vackra naturen, det rika kultur- och fritidslivet har gjort Höör till en eftertraktad kommun att bo i.
Folkmängden har ökat kraftigt ända sedan kommunen bildades 1969. Höörs kommun är en av de kommuner i Skåne som har ökat sin folkmängd, procentuellt sett, mest under de senaste 25 åren. Vid årsskiftet 2001--02 var antalet invånare 14 088.
Prognosen visar på en ökning till drygt 15 100 invånare år 2010. Närheten till hela Skåne, de goda kommunikationsmöjligheterna och den omväxlande naturen gör att många väljer Höör som bostadsort.
Många barnfamiljer bosätter sig i Höör
Under senare år har åldersfördelningen förändrats så att kommunen fått en större andel yngre invånare (0--20 år) än snittet i både länet och riket. Det är den stora inflyttningen av barnfamiljer som förändrat åldersfördelningen. Inflyttningen har också medfört ett utbyggnadsbehov av ny skola i Sätofta och nytt daghem (Skeppsklockan) i Höörs tätort.
Inflyttarna väljer framförallt att flytta in i Höörs tätort eller i dess närområden. Varje år är det ett stort antal fritidshus som övergår till permanent boende.
Höör den dominerande tätorten
Höör är med sina drygt 8 000 invånare är den dominerande tätorten i kommunen. Mer-parten av både den kommersiella och offentliga servicen finns i Höör.
Sätofta-Nyby ligger endast några kilometer från Höör, vid Ringsjön. Detta område har expanderat kraftigt sedan 1980-talet. Läget nära Ringsjön och tätorten har attraherat många att bosätta sig där. Övriga tätorter är Tjörnarp med ca 750 invånare, Norra Rörum och Snogeröd med vardera ca 200 invånare. För dessa orter förväntas ingen större förändring ske vad gäller befolkningsutvecklingen. För Tjörnarps del kan ett tågstopp medföra att intresset av att flytta dit ökar.
Många småföretag ger liten sårbarhet
Höör är en blomstrande småföretagarkommun. Näringslivet i kommunen är småskaligt och består av ca 500 aktiva företag. Det småskaliga näringslivet har gjort att kommunen inte är så sårbar vid lågkonjunktur, vid företagsnedläggning eller -flyttning. Andelen verksamma inom vård och omsorg är stor medan andelen inom tillverkning är liten jämfört med andra kommuner.
Inom kommunen finns ett stort antal vård- och sjukhem med olika inriktningar. Denna näringen har en lång tradition i kommunen. En nyare näring är turismen som växer och sysselsätter alltfler. Jord- och skogsbruk har länge sysselsatt många inom kommunen, men de stora förändringar som skett inom denna näring har gjort att antalet sysselsatta minskat kraftigt.
Fördelningen av arbetstillfällena mellan de olika tätorterna skiftar. I både Norra Rörum och Tjörnarp finns en aktiv företagsamhet inom framförallt tillverkning. I Snogeröd är andelen arbetstillfällen mindre. I Höörs tätort är företagsverksamheten mer mångfacetterad. Totalt sett är kommunen inte självförsörjande rörande förvärvstillfällen utan har en nettopendling ut om ca 1 500 personer.
Sidan kontrollerad 22 augusti 2008Kommentera sidan
