Jätteloka

Jätteloka (jättebjörnloka) är en invasiv art som genom sin storlek och växtkraft konkurrerar ut andra växter. Dess växtsaft kan orsaka blåsor och sår på huden som liknar brännskador. Alla markägare är därför skyldiga att bekämpa jätteloka.

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är en invasiv främmande art som togs in som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet. Växten är mycket storväxt och blir upp till 3 meter hög. Bladen är mycket stora, upp till en meter breda. Jätteloka blommar i juli-augusti, blommorna är vita och sitter i mycket stora, plattade till halvklotformigt välvda flockar. Jätteloka kallas ibland för jättebjörnloka medan björnloka (H. sphondylium) är en annan art.

Hot mot biologisk mångfald

Jättelokan tränger undan och konkurrerar ut annan växtlighet med sina täta skuggande bestånd och är därför ett hot mot den biologiska mångfalden. I områden med höga naturvärden blir detta särskilt allvarligt eftersom värdena på platsen kan gå helt förlorade.

Risk för skador på huden

Växtsaft från jätteloka på huden kan orsaka kraftig hudirritation, rodnad och blåsor. Skadorna kan bli både stora och smärtsamma. De kan visa sig först efter 1 till 2 dagar och vara kvar i flera veckor. Om du får växtsaft på dig ska du omedelbart tvätta dig med tvål och vatten och därefter skydda huden mot solljus under en vecka, även om lokala symptom saknas.

Bekämpning

För att minska jättelokans negativa effekter på biologisk mångfald, miljö och hälsa måste arten bekämpas. Det kräver att samtliga markägare bekämpar alla bestånd konsekvent under flera års tid. Det hjälper inte att göra engångsinsatser eftersom fröbanken finns kvar i marken 7-8 år framöver. Samma område måste bekämpas två eller tre gånger per säsong för att inga nya plantor ska kunna etablera sig.

Markägarens ansvar

Bekämpning av jätteloka ska skötas av den som äger eller sköter marken som jättelokan växer på:

  • Kommunen ansvarar för bekämpning på kommunal mark
  • Trafikverket ansvarar för bekämpning på mark vid Trafikverkets väg- och järnvägsområde
  • Länsstyrelsen ansvarar för bekämpning i statliga naturreservat och nationalparker
  • Privata fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ansvarar för bekämpning på egen mark
  • Ägare tillhörande samfällighet ansvarar för bekämpning på mark som ägs gemensamt av samfälligheten

Skyddsutrustning

Den som bekämpar måste klä sig så att växtsaft inte riskerar att hamna på huden. Skyddsutrustning som stövlar, skyddskläder, handskar, ögonskydd och huvudbonad ska användas vid bekämpning.

Bekämpningsmetoder

Det finns flera metoder som fungerar för bekämpning av jätteloka. För alla metoder gäller att bekämpningen måste upprepas två eller tre gånger varje säsong och pågå kontinuerligt under 7-8 års tid.

Slåtter eller huggning

Slåtter eller huggning ger störst effekt om den utförs vid blomning. Då har plantan investerat mycket av sin kraft i blad, stjälk och knoppar och kan inte lika enkelt återhämta sig. Om man väntar med att bekämpa tills plantorna ska blomma förhindras även nya frön att gro under växtsäsongen, eftersom bladen på jättelokan då skuggar stora delar av marken. Man bör ändå kontrollera växten efter bekämpning så att eventuella nödskott inte bildats. Blomställningarna ska samlas i säckar och brännas.

Rotkapning eller uppgrävning

En mycket effektiv metod på mindre bestånd är att gräva upp hela jättelokan eller hugga av dess rot. Roten ska kapas 10 cm nedan mark. Uppgrävning av jättelokan ska ske tidigt på växtsäsongen, då har roten inte hunnit bli så stor på nyuppkomna jättelokor och arbetet blir mindre krävande.

Jordbearbetning

Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan där marken är brukad. Plöjning, användning av kultivator eller jordfräs fungerar utmärkt att bekämpa jätteloka med. Jordbearbetning ska inte användas på mark där det finns värdefulla växter, djur eller natur. Däremot kan det vara en lämplig bekämpningsmetod på mark där jättelokan tagit över helt och hållet. Den här bekämpningsmetoden kan få växtsaft att virvla upp och bilda en dimma. Metoden är därför lämpligast när växtplantan är liten.

Kemisk bekämpning

Med hänsyn till natur och miljö ska kemisk bekämpning undvikas. Tillstånd krävs vid användning av kemiska bekämpningsmedel och särskilda regler finns för såväl privatpersoner som lantbrukare och andra företagare.

Translate

You can use Google Translate to translate the contents of hoor.se. To do that, select the language you would like to translate into in the lost below.

Please bear in mind, since the Google Translate is an automatically generated translation, we do not take any responsibility for errors in the text.