Lärare Niklas
Niklas vill få fler att förstå matematik. På Ringsjöskolan är han både arbetslagsledare, ämneslagsledare och förstelärare – roller där han får kombinera sitt intresse för undervisning med att utveckla skolans arbetssätt.
Fokuserar på lärande och motivation
Niklas har arbetat som lärare i 23 år och är inne på sitt fjärde år på Ringsjöskolan. Han beskriver att det som lockade honom till yrket inte var kärleken till ämnena i sig, utan nyfikenheten på hur människor lär sig. Framför allt är han intresserad av att hitta vägar för att nå de elever som inte vill eller vågar delta i undervisningen.
– För mig är matematik mer än att räkna. Det är ett språk och ett sätt att tänka. Miniräknaren kan räkna ut svaren, men vi måste förstå varför det fungerar, säger han.
Nya vägar till förståelse
I sin undervisning använder Niklas gärna metoder som skapar aktivitet, nyfikenhet och delaktighet. Han arbetar med öppna diskussioner, praktiska experiment och låter eleverna räkna tillsammans på vertikala skrivytor på väggar, dörrar och fönster i klassrummet.
– Matteboken är det sista jag använder. Jag vill att alla ska kunna delta på sin nivå, utan att känna matematikångest. Därför sätter jag en låg tröskel, men högt i tak, säger han.
Engagemang utanför klassrummet
Utöver undervisningen leder Niklas både arbetslaget för årskurs nio och ämneslaget i matematik och NO. Han anställdes från början för att utveckla matematikundervisningen och driver fortfarande utvecklingsarbetet i sin roll som förstelärare.
Han sitter också med i skolans ledningsgrupp, där han får vara med och påverka organisationens riktning. Stödet från skolledningen lyfter han som en av de stora styrkorna med att arbeta i Höörs kommun.
– Här finns ett fantastiskt kollegium och en stabil ledning. Jag har fått stort förtroende från rektorerna och har aldrig känt mig bromsad, berättar han.
Glädjen i att se elever lyckas
Det som driver Niklas mest är att se eleverna utvecklas.
– Det finns inget bättre än när man ser elever lyckas. Det är världens bästa boost. Man blir så otroligt nöjd – och då måste man också våga klappa sig själv på axeln och säga: Wow, vad jag är bra!